Ödets ryska roulette.

Ödet, ja. Kan spela en ett spratt ibland. Och ibland vara genuint elakt om man ska tänka så men det gör man ju oftast om allt som inte går ens väg. Nu låter det säkert som att jag är en obotlig fatalist, men icke. Jag tror på att man till viss del kan vara herre över sitt eget öde många gånger. Eller njae... Jag vet det. Men drar man tillbaka så finns det saker som man ville göra annorlunda. Man ville ha saker annorlunda och det står jag för än idag. Man kan vara efterklok som fan, visst. Men går det att rätta till i framtiden? Ja, det får ödet utvisa... Ödet, ja.

Till dig.

Vi skildes åt en gång i tiden. Men nu är du tillbaka i mitt liv, och vi har pratat om hur allt kunde varit annorlunda på den tiden. Idag ser våra liv annorlunda ut, men vi fann varandra igen. Och du ska veta att jag står för allt jag sagt till dig. Vi glömde aldrig varandra. Vi mindes hela tiden. Två själar som hade samma tanke på den andre. Två individer som funnits i den andres bakhuvud under årens gång. Två rastlösa själar som valde att leva isär. Jag kan bara säga för min del att jag levt i en lögn under dessa år som du var borta. Men nu finns du i mitt liv igen. Denna gång släpper jag dig inte lika lätt. Du vet mycket väl vem du är. Tack för din återkomst.

Silverback - Do you believe in fate...?